Vårt Bröllop

Bröllopsdagen
- morgonen

Lite innan 7 på morgonen kom Sara och Johan till oss på Kackela. Johan skjutsade Sara, Anna och mig till Making Beauty. Anna hade sovit över hos mig och Micke, Sara och Johan sov hos en kusin här i Härnösand.

Vid 8- tiden var mamma, pappa och farmor på St. Petri Logen. De lämnade smörgåstårtorna och åkte hem till Micke och mig för att hämta pyntet. Farmor hade sovit över i Sundsvall för att de skulle hinna åka i tid till Härnösand.

Runt 8.30 skjutsade Johan Micke till Making Beauty. Micke fick lite kaffe, klädde på sig, blev stylad och gick sen (9.30) iväg till Nya Acacia där han hämtade ut brudbukett och brudgumcorsage. Redan lite efter nio gick de på Making Beauty iväg för att hämta mackor till oss, och de passade på att hämta hårblommorna till tärnorna, tärnbuketterna och marskalkernas corsager.

Jag var den som blev först färdigsminkad och när håret var klart (med tiara och slöja) så klädde jag på mig brudklänningen. Jag var klar när Micke kom in, och när han såg mig blev han alldeles tyst
och gjorde ”tummen upp” och fick lite glansiga ögon.
Lite innan kl 9 kom Johan och hämtade oss, han skjutsade oss till fotografen på Norr Foto. Jag lyckades få läppstift på klänningen, men det tog vi lätt bort med hjälp av vatten och tvål. Fotograferinen var beräknad att vara mellan 10:00-11:30, men vi var klara innan 11. Så istället för att ringa Johan och be om skjuts nu när han äntligen hade lite tid ledigt från bilåkandet, så tog vi en promenad upp till St. Petri Logen. Vi stötte på Mickes morbror Christer och hans Inger på vägen!

Det var öppet i Logen, och vi gick runt och kollade hur allt var pyntat!
Oj, vad fint de hade gjort!
Kl 9 hade mamma, pappa och farmor mött Robert, Fredrik och Daniel utanför logen, och de hade alla gått in och dekorerat. Det ende som inte var fixat var den bärbara datorn, för den hade vi glömt att lägga med i ”pynt-korgen” som vi vi gjort i ordning dagen innan och Micke lämnat till mamma samma dag.
Oona hade också kommit dit och plockat upp de saker som jag ordnat till handfästningen.
Som tur var behövdes inte ”party-foajén ” sättas upp, för vädret var underbart! Annars hade vi köpt en sådan på Jysk, för att kunna sätta upp för utomhusceremonin, om det var regn.

De hade:
- satt upp placeringstavlor på olika ställen runt om i Logen
- placerat ut namnskyltar på borden
- satt ut placeringskort gjorde av snäckor på varje plats
- lagt ut engångskameror på borden
- satt ut korgar på toaletterna
- satt upp fiskenät bakom honnörsbordet
- satt ut skålar med snäckor, vatten, blommor på varje bord
- lagt ut sjöstjärna och snäckor på borden

- i kyrkan

Runt 11.30 började lite folk dyka upp, för då hade Logen ordnat med mackor och kaffe för oss
och de med ”ansvarsuppgifter”.
Killarna (Daniel, Robert, Fredrik och Johan)
hade klätt upp sig och bar de matchande slipsarna som vi hade köpt (blått siden).
Oona, prästinnan som skulle hålla i Gudinneceremonin,
kom också, och vi hann prata lite.
Anna och Sara dök upp färdigsminkade och påklädda,
det hade tagit längre tid än beräknat för dem på Making Beauty,
så Anna hann inte äta utan gick direkt till kyrkan för att sjunga upp sig med organisten.
Mamma , farmor och pappa hann äta lite i alla fall.

Jag fick i mig en halv macka. Jag började känna mig lite nervös.
Vi gav Robert och Daniel korgen med såpbubblor och vigselhäftena.
De och tärnorna skulle välkomna gästerna från 12.30 tiden.
Jag och Micke gick snart iväg till kyrkan.
Vi stötte på Anna Wetterlund, en av gästerna, som just kom med bil.
I kyrkan såg vi tärnan Anna och prästen.
Vi gick igenom lite kort med tärnor och marskalar hur vi skulle gå in och var de skulle stå.
Vi hann växla några ord med prästen också.
Sedan kom en kvinna kom och låste upp dörren till det lilla rummet som jag och Micke skulle vänta i.
Vi hann gå på toa, läsa några barnböcker om Jesus (!),
tjuvkika på gästerna som började ta plats, andas tillsammans,
ta fram brudbuketten (vi glömde påsen och papperna där inne! Sorry kyrkan!),
bli fotograferade av Ida och Sara. Sen så knackade de på och sa att vi kunde gå ut.

Nu blev vi nervösa.
Ute stod Sara och Anna, tärnorna, och Daniel och Robert, marskalkarna.
De var redan uppställda och jag höll på att ställa mig bakom dem.
Men så kom jag på att Micke och jag skulle ju gå först!
Kramade systrarna lite.
Prästen stod där också, längst bak.
Samma kvinna som låst upp dörren för oss öppnade dörrarna,
men sa att vi inte skulle gå in
förrän kyrkklockorna slutat ringa och musiken börjat spela.
Sen började musiken spela, och vi gick in.
Jag höll brudbuketten med båda händerna, så vi höll inte varandra i handen när vi gick in,
det hade vi bestämt innan.
Först gick vi lite för snabbt, men vi lugnade ned oss,
jag tittade runt på alla mina vänner och hälsade och log.
Det här var helt underbart vackert! Jag önskar jag kunde beskriva hur det var!
Jag kan bara försöka, men orden känns så fjuttiga.
Dessutom så minns jag inte i vilken ordning saker och ting hände!
Ceremoni blev faktiskt inspelad av Mickes moster Carinas man Evert,
så förhoppningsvis kan jag se på den senare och se i vilken ordning saker och ting faktiskt hände.

När vi väl var framme vid det lilla uppställda altaret så gick tärnorna till vänster och marskalkerna till höger.
De vände sig emot oss, så att de tittade på oss. Mina systrar var så vackra!
Prästen pratade, vi sjöng en psalm, I denna ljuva sommartid.
Sen så sjöng Anna ”det vackraste som finns” .
När hon sjöng så vände sig jag och Micke mot henne.
Sara grät och lånade min näsduk.

Sen så pratade prästen, de kristna bad fader vår,
och Anna sjöng ” älska mig”,
jag grät så mycket att jag var rädd att hela min sminkning skulle förstöras
(näsduken kom till undsättning igen).
Näsduken var förresten ”något gammalt”,
en liten, tunn i tyg som Micke ärvt från sin gammelfaster Maj.
Prästen frågade oss i var sin tur, Micke först, om vi ville gifta oss med varandra, vi sa ja båda.
Sen så läste vi löftena efter prästen.
Det gick bra.
Tur att vi inte valt att träna in dem utantill,
det skulle aldrig ha gått, så tagen av stunden som vi var!
Prästen välsignade ringarna, och vi satte på dem på varandra. Då rann tårar igen.
Prästen lade sin gröna ”halsduk” runt våra händer, och uppmanade sen oss att pussas!
Då fnittrade publiken och kort knäpptes.
Vi avslutade med läsning från Höga Visan, råd från prästen, psalmen Den blomstertid, och så gick vi ut, nu höll vi varandras händer, för att symbolisera att vi var ett nu.
Micke bar på vigselbeviset som han fått av prästen.
Vi stannade till några sekunder framför bänkarna
så att folk kunde knäppa kort på oss, och sen så bar det iväg ut på trappen.
Vi ställde oss till höger om utgången, och alla gick förbi och gratulerade och kramade oss!
Sen så var det såpbubblor och fotografier för hela slanten. Jättekul!

- handfästningen

Sakta men säkert drog vi oss till St. Petri Logen, det ligger så nära kyrkan, det tar inte ens tre minuter att gå dit.
Där hade Logens personal dukat upp smörgåstårta som farmor och mamma hade gjort,
samt öl och läsk och kaffe.
Då var klockan lite efter 14.
Det var fint väder och varmt, så folk satt utomhus på Logens baksida och fikade och pratade.
Nu blev det tid för en massa kort ute i det gröna, det var roligt, men började bli jobbigt att le så mycket!

Altaret

Vid 15.30 ungefär så började den andra ceremonin,
handfästningen som hölls av prästinnan Oona.
Att vara ute gör att vi är ett med Elementen, altaret är uppbyggt i öster,
för öster representerar nystart.

Oona hade ställt ut ett altare i Logens trädgård,
den hade en blå duk och på den stod våra bägare och fyra ljus,
varav ett var Gudinnans ljus och två symboliserade oss.
Där låg också det ett vitt bomullsband, fyra rosor, rosmarin, blomblad och löv,
Oonas Tarot-kort, en vit svanfjäder,
mot altaret stod kvasten lutad.

Oona började trumma och gästerna ställde sig i en stor cirkel (eller mer en halvcirkel, altaret utgjorde en del av cirkeln).
Oona hälsade alla välkomna. Vi står vid sidan om altaret vända mot gästerna och Prästinnan presenterar dem.

Det delade ut rosmarin som gästerna kunde krossa i sina händer för att få ut en härlig doft av kärlek.
Oona delade också ut uppgifter till några av gästerna.
Min syster Anna och kusin Emma strödde ut rosenblad och björklöv i cirkeln och
Mickes morbrors sambo Inger sopade rent med den björkprydda kvasten.
Kvasten lades sedan i mitten av cirkeln.
Oona slog cirkeln genom att lägga ut rosor i de fyra väderstrecken och
bjuda in Gudinnan och våra förfädersandar. Gudinnans ljus tänds på altaret.

Hela ceremonin var rolig och gästerna var delaktiga i många moment.
Prästinnan pratade om vikten av äktenskapet, valet man tagit, och gav små råd.
Gästerna ropade också ut olika råd till brudparet, tex. vad man ska kalla varandra, som ”gulleponken”. *Fredriks förslag*
Prästinnan tog bägarna och välsignar dessa inför paret, gästerna och väktare, Gudinnor och Gudar.
Vi höjde bägare och drack varandras skål, och ställde tillbaka dem på altaret.

Micke tog fram lapparna han hade renskrivit samma dag,
på dem stod våra löften till varandra.
Vi läste upp dem så högt inför varandra och gästerna.
Sen band Oona samman våra händer
och meddelade att detta våra sammanslagning gäller i ett år,
om ett år så ska vi mötas igen och ge varandra nya löften.
Ett härligt sätt att fira vår 1-års bröllopsdag!

Andra moment i ceremonin var vi delade ut bröd till gäserna (fortfarande med bunda händer) som jag bakat dagen innan.
Vi hoppade över kvasten och
gästerna fick ochkså möjlighet att hoppa över kvasten.
Föst de som ville redan var gifta,
sen de par som ville gifta sig inom en snar framtid
och sist de singlar som "letade" ny partner.
Mycket skratt blev det!
Vi plockade också upp roserna som representerade väderstrecken.
Det var som en sammarbetsövning,
och lite problem blev det, men bunda händer och en stor mage.

Allt avslutades med att gästerna gick fram och gratulerade oss igen (många kramar blev det denna dag)
och Oona spådde oss med Tarot-korten.
Innan samma dag hade hon dagit Kejsarinnan när hon frågade korten om hur vårt äktenskap skulle bli,
och nu drog vi Kejsaren.
Oona blev så glad att hon ropade högt!
För att vi fått både Kejsarinnan och Kejsaren betyder att vårt äktenskap kommer att hålla,
särskilt bra blir det som vi har en bra kommunikation.
Och det har vi ju redan nu, som tur är!